Ensamheten känns som tusen djävulska varelser som river i hans hjärta. Skär med sina sylvassa naglar och förgiftar hans tankar. Då upptäcker han att han inte hör hemma bland dessa människor. Att han inte är med i gruppen. Han är inte medräknad - förgiven. Och ingen tittar åt hans håll. Han blir påmind, fördärvad och tankarna vandrar till en mörk punkt. Han går hem, drar täcket över huvudet. Aldrig - aldrig mer bland människor. Han ska aldrig bli påmind igen om hur ensamhet känns.