Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gamla oförrätter som efterrätter i efterhand, alltså ingen favorit i repris utan genomläst och genomlyst från slutet av sjuttiotalet.


Du får gå nu, det är bara så att du får gå


De kalla fötternas tid
smutsig olustig
närvarande instängdhet
inom dessa som älskade utanpå
då sex var det enda språk
de gemensamt verkade förstå

Aska och unken lukt över
dessa förlorade två
som försökte älska ändå
alla dagar då

allt som behövde sägas
glömdes bort så
underbart blev kort

för som alla vet
ingen av oss kan ge
det vi själva aldrig fått



1978/omarbetad 2007

 


Fri vers av Lena Renman
Läst 217 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-08-05 00:48



Bookmark and Share

  Lena Renman
Hej vännen tack för kommentaren, den enda till denna lilla skapelse. Månne den inte höll måttet, föll i smaken... eller nått
2007-08-23

  devilsangel
då sex var det enda språk
de gemensamt verkade förstå

för som alla vet
ingen av oss kan ge
det vi själva aldrig fått

Du beskriver så bra, hur de två kämpar för att lära sig älska, för de vill så gärna...Men det funkar inte, de har aldrig fått lära sig, och sex kan ju funka hur som helst, bara attraktion finns. Men ett förhållande och en relation kräver så mycket mer, och som du säger, hur ska vi kunna ge det vi själva aldrig fått?

Toppen, super, skitbra!!
2007-08-05
  > Nästa text
< Föregående

Lena Renman
Lena Renman