*


om man backar tillräckligt långt ifrån
kan man se

HELHETEN,

ensamheten,

poeten bakom orden.

(men du fick mig att lova

att aldrig gå så långt,

att aldrig korsa stora vägen,

alltid stanna inom

mig själv)

*


det är inte alltid lätt
att se likheterna mellan
en perfekt himmel
blå
och ett folkkärt ogräs
som
jag själv

men skillnaden:

jag är låg
jag är förgrund
och jag är uppnåelig.


*


jag minns
ingenting mer
än människors skuggor;

hur de krympte ihop, lyste


upp mig


*


min barndom var maskrosgul

himlen fanns inte

endast gräsmattorna

men jag steg

upp

mot det blå

blev abstrakt



allt för dig


*


vi vaknade och somnade
om varandra, undvek
utan vidare visarnas verklighet

mellan minnesluckorna
drömde vi, vi drömde
om motorvägar om natten, baby
om stålglänsande tågrälsar och
stora internationella flygplatser

och om mörkgrå, babylen


asflat


färsk och mjuk, klibbandes

som nyspilld olja
mellan panikslagna
sjöfågelfjädrar



precis så under slitna gummidäck

vi hade bestämt oss;

vi skulle härifrån.

[PANIK! PANIK!]

kosta vad det kosta vill, vill
kosta dej lite till, vill
komma härifrån till varje pris
repris: kosta vad det kosta vill

[PANIK! PANIK!]

så kasta dina fnoskler på nån annan - kom!

vi klarar oss, vi klarar
allt är ändå inte mycket
mer än vad vi har idag

*

(varandra)

*