Du var en underlig jävel, Sven!
Som satte taggtråd i häcken
för att stoppa tjuvar.
Du hade för mycket pengar
så du köpte en Harley för att
ta dig fem mil till Båstad
för att äta glass
Du kunde tvärnita på
motorvägen
bara för att doppa dina fötter
i en bäck.

Du var Kungen på Ängsgatan
och som välkomnade oss
med vidriga drinkar
på hembränt gin och päronsoda
vi lärde dig att åtminstone
använda is

Kerstin, lågmäld och vänlig
som MS placerat i rullstol
Vi kidnappade henne ibland
men du fann henne alltid
vid vår grill och upphällda
gin och tonic....med is

Men så kom den där kvällen
då du tog den sista cigaretten
den sista ölen
ja, jag såg dem.
Fimpen och burken på
nybyggd altan.
Du väntade med cancer
värkade i din kropp
på att Kerstin
skulle somna

Sen tog du hagelgeväret
sköt henne i bröstet
och sen dig själv.
Blodet stänkte till det vita
nymålade taket
och bildade en makaber stjärnhimmel.

I hallen hade du skrivit
en lapp till hemtjänsten
" Gå inte in, ring polisen!"
Ditt hjärta var stort
ända in i det sista.

Ängsgatan
kan ännu höra ditt skratt
och se Kerstins milda blick.

TACK: