Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det finns många olika döenden men bara ett slutgiltigt men denna text handlar om de som finns innan dess. Skriven 92, redigerad 07


Utvikt död

Finns
den plats
där min död
kan vika ut sig
vila i villig armar
utan hot om
benzodiazepier
kloraminderivat
eller neuroleptica

Ögon saknas
som orkar se 
förundras över
det otroliga mod
som döendet
kräver av mig
alltid

Ber om att
lite i taget
låta mig dö
för att sedan
återfödas hel
igen

 

Skriven April 1992
Redigerad Augusti 2007
Medicin namn från patientfass

 

 


Fri vers av Lena Renman
Läst 225 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-08-13 08:37



Bookmark and Share

  Christer Eriksson
Jag brukar skriva att vi är i ständig förruttnelse. Det är väl så det är, det goda livet kanske är att glömma att jag hade mer liv kvar när jag började skriva denna kommentar.
Du föder tankar Lena. Tack.
2007-08-13

  katt.inc
En gripande och tung dikt.
2007-08-13

    ej medlem längre
Under tiden vi lever så dör vi oxå en bit i taget...
Strålande!!
2007-08-13

    Sony
Lite tungt att läsa då döden känns så slutgiltig..men det är ju en tanke att dö lite i taget..så kanske man hinner bygga upp modet för det där sista steget över tröskeln in till nästa värld..
2007-08-13
  > Nästa text
< Föregående

Lena Renman
Lena Renman