Allt det där som är inlärt om meningen med livet, våra roller som visar på det som påstås skall vara,  kan rämna och då...

Världens ände

Jag närmar mig sakta
slutet på världen
som den är

Jag närmar mig sakta
det töcken när ingenting
längre bär....

1994

Fri vers av Lena Renman
Läst 219 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-08-15 09:11

Skriv ut
Spara som PDF

Erik L Väldigt stark text. Jag gillar speciellt den upprepade förstaraden och det \"gömda\" rimmet i de avslutande raderna. 2007-08-23

Maud Li Klockren med oändligt innehåll! 2007-08-15

Maria Zena Viklund wow, stark o gripande fångar du med orden sitter fast i en virvelvind! 2007-08-15

ej medlem längre Stark text! Bra! 2007-08-15

Nina V A Sånt här gillar jag. Andra stycket - man står o tvekar mot \"dörrkarmen\", \"ser\" allt det väldiga som varken har sidor, golv eller tak. Din text öppnar för personlig tolkning. Bra! 2007-08-15

katt.inc Starkt och berörande, dikten griper tag i mig och igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr. 2007-08-15

Ronny Berk vemod och vånda så starkt du beskriver...ja... 2007-08-15

Lena Renman Texten är från 1994 2007-08-15

Maria Malm Gör ont att läsa..hoppas som devilsangel, att det inte är så illa som det låter.. 2007-08-15

devilsangel Smärtsamma rader! Hoppas det inte är så illa som det låter... 2007-08-15