hon föddes anpassad
in till en värld
av tystnad
där den som stör
mönstret
måste suddas ut
eller tystas ner
på ett eller annat sätt

hennes hals kliade
ständigt
och hon kände av
en konstant
abstinens
efter något
(oidentifierbart)
en stor frestelse,
ett sug efter något
som hon aldrig
kunde tillfredställa
–
det kändes som ett slag
den dagen
när någon kallade henne
känslokall
och plockade ut hennes ögon
för en sightseeing –
hon fylldes av känslor
som hon inte visste
namnet på
när hon såg mörkret,
smärtan –
såg verkligheten

abstinensen växte sig större
och halsen irriterade
mer än någonsin
men plötsligt
ebbade allt ut –
som lugnet efter stormen
samtidigt som det tafatta
nybörjar skriket tystnade –
och hon
föddes igen –
på riktigt