Inledning:

Simon var som vilken kille som helst, tills sommaren innan
han ska börja 9.an . Något händer med Simon, något inom
honom förändras. Han vill först inte erkänna det för sig själv,
men till slut så får han göra det. Då han träffar Martin...




Simon visste redan när han började 9.an att han inte längre va som alla andra killar. Allt hade hänt under sommaren, inget speciellt eller så, men det var något annorlunda med honom. Simon hade inte berättat det för någon, ingen skulle ändå förstå honom, och hans pappa skulle bara bli sur. Simons pappa var väldigt manlig (enligt han själv),han visste hur en man skulle vara. Och han ville så klart att Simon skulle växa upp och bli en riktig man som skulle skaffa fru,villa,Volvo och hela köret. Men Simon hade annat att tänka på.

Han hade gått två veckor i Åk.9 och det ända hans killkompisar snackade om var tjejer, tjejer hela tiden! att dom aldrig tröttnade. Men Simon hade för länge sedan vant sig vid deras \"tjejsnack\". Simon var mest tyst, han gillade inte tjejer på det viset, och kunde inte förstå det roliga i att sitta och kolla in en tjejs bröst och sedan sitta och viska och i bland peka. Men Simon tyckte inte att det var något speciellt. Han hade många tjejkompisar, men han var så van.

Veckorna gick sakta framåt, folk började märka att Simon inte längre va som han hade varit förra terminen.
En helg när han umgicks med en av hans bästa tjejkompisar frågade hon.
- Simon vad är det med dig igentligen, du är så konstig nu förtiden? sa Tina.
Simon visste inte vad han skulle säga, och svarade tillbaka att det visst itne var någonting.
- Men prata med mig om det är något, jag lyssnar på dig.
Simon kände att det blev svårare och svårare att hålla saken inom sig. Följande vecka började det en ny kille i Simons klass. Han hette Martin. Simon satt och kollade ointresserat ut igenom fönstret när Martin kom fram till honom.
- Hej,kan jag sitta här?
Simon vände på huvudet och stirrade in i två otroligt blåa ögon. När han lyckats slita sig från ögonen såg han resten av ansiktet. Det var en kille, med blont halvlångt hår,med en snedlugg som gick över ena ögat. Simon kunde inte säga något, och det slutade med att Martin gick och satte sig två bänkar framför honom i stället. Simon satt fortfarande tyst med blicken riktad mot Martin. Han klunde inte säga något, det kändes som att han var förlamad, Martin hade förlamat honom.

Varje lektion satt Simon och kollade på Martin. Han var duktig i skolan och räkte nästan alltid upp handen på lektionerna. Någon gång i veckan hände det att dom skulle jobba i mindre grupper på lektionerna.Varje gång hoppades Simon att han skulle få komma i samma grupp som Martin. Det hade som mest bara hänt en gång, och den gången hade han stått riktigt nära,men inte så att han märkte det. Han luktade gott, han använde en dyr killparfym, det hade Simon sett när dom hade haft gymnastik.

Simon började förstå att han gillade Martin, han drömde om honom,tänkte på honom och fantiserade om honom. Det som var lite mer svårt att erkänna för sig själv det var att han antagligen hade annan läggning. Det kändes på ett sätt hemskt,eftersom att många var emot bögar.
En kväll låg Simon på sin säng och funderade,när telefonen ringde, det var Tina.
- Heej,läget? sa hon.
Simon hörde att hon var på en fest ,musiken dunkade i bakgrunden.
- Hej Tina. Vad vill du?
-Jag bara undrar om du har lust att komma över? mamma och pappa är inte hemma, så vi har värsta festen här. Simon undrade varför hon inte bjudit honom innan.Dom var som syskon,hade känt varandra sedan barnsben.
Jo, men vilka är där då? han hoppades att Tina bjudit Martin.
- Tja dom vanligan du vet, vi är typ 25 stycken. Jo sen är han där Martin också här,han frågade efter dig innan.
Simon blev helt tyst, Martin hade frågat efter honom. Han hade frågat Tina om inte Simon skulle dyka upp.- Hallå, Simon? är du kvar?
Han fick fortfarnade inte fram ett ljud. - HALLÅ SIMON? vad är det? Nu rullade orden fram igen. - Jag är kär. Sa Simon utan att tänka på att han sa det till Tina. - Jasså är du kär, kär i vem då?
Simon visste att nu var han tvungen att berätta det.
- Jag är kär i Martin...

Simon stod utanför Tinas dörr, hon hade redan förstått att han hade gillat Martin en tid,men inte sagt något. Dörren öppnades och hög,hög musik strömade ut från huset. Festen var ganska så trevlig, alla stod på vardagsrummsgolvet och dansade, men Simon slog sig ner i soffan, och tittade sig om kring ifall att han skulle få syn på Martin. En halvtimme gick och Martin hade inte synts till. Simon reste sig och var på väg emot toaletten när någon ryckte tag i hans arm och drog in honom i Tinas föräldrarssovrum.
Det var Martin. Simon stod helt tyst och tittade på honom. Han kunde inte släppa blicken från Martins isblåögon.
-Jag trodde inte att du skulle komma, jag väntade på dig. Sa Martin.
Simon förstod ingenting.
- Vad vill du mig? han kom inte på något bättre att säga.
- Jag gillar dig Simon,jag gillar dig jätte mycket. Visst vi har knappt pratat med varandra. Men det är något med dig, vet inte vad bara något.
Simon blev tyst igen. Martin gick och satte sig på sängen mitt i rummet, Simon och och satte sig bredvid Martin. Båda två var tysta. Martin tog Simons hand. Simon rös,han hade aldrig känt så här förut, allt va så annorlunda med Martin. Simon rörde vid Martins kind, sidenlen hud. Martin böjde sig fram och kysste Simon, Simon kysste honom tillbaka.

Nu visste Simon vad han var för något, men det gjorde de samma. Han ville bara vara med Martin. Även om folk skulle hålla på med dom.

När han låg i sängen den kvällen,förstod han allt. Och innan han somnade viskade han till sig själv, med ett leende på läpparna:

Simon, du är bög...