Du står där som guden Atlas med hela världen på dina axlar.
Tyngd av bördan men ändå stolt över din uppgift.

Jag fogar mig efter dina tankar, låter mig motvilligt
hålla med dig i dina åsikter om världens undergång

Om så vore fallet, vad skulle du kunna göra åt det?
Är det ändå inte för sent, alldeles för sent.

Stå du där med din börda, du ansvarsfulle
Allvarliga med kunskap som inte andvänds

Du kan inte göra något, ditt ok förlamar dig
Jag försöker göra det så bra jag kan i min lilla vrå av världen

Inskränkt ja visst men jag ser ändå något positivt i livet
Och kanske kan min idyll spridas som ringar på vattnet.

Du min store starke Gud hoppas du någon gång slipper
din börda och himlavalvet kan hållas uppe utan din vånda.