Lyssnade på sommar idag
och inser att mitt liv kanske också
har ett värde
som vore dags att formulera
i ord
meningar
för att inte
mina minnen ska försvinna
och att allt kanske var
utan mening.

De år som var långa och viktiga
för mig
har jag förträngt mycket av
för att jag inte längre kan dela mina minnen med dej.
längre.

Men det finns ju där som en räcka av massa genomliden tid
en räcka av år
som har gjort mig till den jag är
och kanske även dig till den du är.

Dessa år
består av tid
årstider
barn, djur och natur
livet med liv
och kamp att överleva.

Att klara livhanken med så lite som möjligt av pengar
var vårt nöje,
åtminstone ditt
och visst kan man överleva på potatis, morötter och lök...

Men att jag tyckte att det skulle varit skönt
med lite varmvatten i kranen
då barnen var små
eller något annat än falukorv
då vi skulle festa till det
med köpemat.

Eller kanske bara glädjen
att få träffa sin vänner och släktingar
lite oftare än någon
eller ett par gånger
i halvåret.
När det inte räckte
att bara vara sig själv nog.

Visst var lyckan
att efter höskördens årliga trauma
få komma ut på något hygge
med oändlig utsikt
och vända rumpan i vädret
föra att maniskt samla
blåbär och lingon.

Eller när vännerna kom
och man festade samman
på hemlagad mat av egna råvaror
lamm, höns, ägg, mjölk och grönsaker.
Hembakt bröd och nykärnat smör...
ja, vi var oändligt rika på många sätt!

Men när barnen inte hade några kompisar nära
och vi knappast råd att köra dem till någon.
Då min ända tanke var
när någon av dagens fyra - fem bilar passerade
Är det någon som kommer till oss?

Timmar av fantiserande
om att när den eller de kommer,
då ska vi...
Eller de och de kunde flytta hit så kunde vi tillsammans...
Vi skulle kunna bygga klart badrummet,
måla om huset...
Något för att något skulle hända...
men vi hade aldrig tid, eller råd eller ork.

Luftslott är så kalla att bo i
och gräset kanske är grönare någon annanstans
trodde jag
och kanske vi
och fortsatte någon annanstans
på ett liknande liv
men ändå något annat.