Ikväll
är ljuden mellanrum i tystnaden

under av monotoni tunga ögonlock
försöker övertyga sig själv om kontrasternas värde

Blicken ser inte, ögonen har stirrat för länge
ett självvalt öde

att vilja fylla det redan fulla glaset
att vilja tränga igenom alla klyschor

vi krossar allt vi vidrör
drivna av den omättliga längtan att genomtränga allt

nå bortom

nej, vi föll aldrig
vi vågade inte och förlorade istället

och nu undrar vi vad vi ska göra av tiden

ikväll
är mörkret mjukare
och ljuden
är mellanrum
i tystnaden