Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En spontan dikt om sorg, smärta och ensamhet.


Sorg och smärta


I´m crying lika a little child

feel no comfort


Jag gråter som ett litet barn

och känner ingen tröst

Sorgen är förlamande ´

och befriande

Hjälp mig möta mig själv

Till livets slut

Jag kan inte andas

Så hjälp mig snälla

För inuti mig så går jag sönder

Spegelns glas har krossats

Den smärta jag känner är outhärdlig

Gud, Hjälp mig att härda ut

För ensam kan jag inte

Jag känner mig så ensam i min sorg

och i den här världen

Jag känner mig utan vänner

Ensamheten förlamar mitt sinne och gör att

jag tappar mitt hopp

Hjälp mig att finna befrielsen från

smärtans plågor för jag orkar inte med nu

Det gör så jävla ont och jag ser ingen ljusning

Hjälp!




Fri vers av bluesatin
Läst 342 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-08-18 02:08



Bookmark and Share


    ingvar VIP
Hur mår Du i dag, bluesatin? Har något blivit litet bättre? Jag hoppas det! Många tankar!
Ingvar
2007-08-23

  BlåhäXa
Kära vän,
smärtan kommer alltid att finnas
om man inte kan lokalisera vad det är som gör så ont...

Vänner finns runt omkring
men när livet gör så ont
blir man lite blind ibland...

Hjälp får man - när man vågar be om de
och när man vågar ta emot det

jag finns här - och där för dig!
många kramar
Pia
2007-08-19

    ingvar VIP
Ska jag fatta Din dikt som ett veriatabelt rop på hjälp? Det låter faktiskt så. Du verkar helt desperat!
Skulle det hjälpa om jag förösker hålla muntlig kontakt med Dig några timmar i natt? Eller finns det något annat sätt för Dig, som inte tycks se en enda stjärna på en nattsvart himmel.

Svara mig, snälla, om Du läser detta meddelande!
Ingvar
2007-08-18
  > Nästa text
< Föregående

bluesatin
bluesatin