Bakom lyckta dörrar hörs tystnadens rop efter honom

Det han en gång startat skriker i hennes kropp

en drog som flyter i hennes vener

Om det är hans väsen eller njutingen hennes inre skriker efter

vet varken förnuftet eller känslan, 

det bara finns

Tystnaden skriker, för tyst för tassande  nakna fötter,

men det finns ingen återvändo,

hon andas inget annat än längtan

Hon reser sig på naken arm, sittandes i tysthet, väntande

Tystnaden andas sömn och lugna andetag,

snart är tiden mogen

Hon vet hans väntan, hans längtan liksom hennes

Nakna kroppar i oändlig njutning, nytt,

men som om de inget annat gjort

Hans läppar längst med hennes ryggrad, förbi hennes svank

på väg mot den oemotståndliga känslan,

det underbara

Hans hårdhet mot hennes rygg, när han sakta för sig nämre

Hans andetag i hennes öra, som tycks bedöva alla sinnen

trots hennes närvaro

Stjärnor kan falla, tiden stå stilla, andningen upphöra

när de två blir till en, fullständig känsla

av vällust

Hon viskar ut i tomheten, till sovande själars andetag

samma ord hon inom kort kommer viska i hans öra

Nu kommer jag!