Locket flög plötsligt av,
rullade på högkant rakt mot närmsta vattenpuss
Balanserade ett par sekunder för att falla,
precis när min hand lyckades fånga det

Någon bultade på dörren,
eller var det i väggen
Fann ingen där,
men dagen blev kännbar

Lampan slocknade,
men jag tändes som en stjärna
När jag såg ljuset som rytmiskt blinkade,
ner på mig från på himlen

Tavlan föll plötsligt i golvet,
med ett brak som kunde väcka döda
Väckte mig ur drömmen,
som då blev verklighet

Motivet av en porlande källa,
fick mitt hopp att spira
Tänkte då åter på locket
och att
\"hoppet är det sista som far...\"