jag vet hur det låter när drömmar krossas
jag skulle aldrig ha låtit dig bära dem
men så blev jag sådär konstigt svag för dig
trodde du skulle kunna hjälpa mig att inte tappa dem i rännstenen

jag vet hur det känns att trampa på gårdagens förväntningar med barfotasteg
de steg som känns tomma men som ändå är så tunga
att allting pressas sönder till en grå sörja
du vet, som när man blandar ihop alla färger på paletten

jag vet hur det bränns i ögonen när man förstår att man inte syns
jag ville ju bara stänka lite svartsjuka
men du fortsatte fastna i hennes rosa skimmer
jag stänkte nog mest på mig själv

jag vet hur ett hest hjärta klappar
som det skrek efter ditt igår
men ditt var förblindat av något som slog högre än mitt
mitt verkar nog totalt sakna taktkänsla ändå

jag vet hur ont det gör när en själ förstår
att den talar ett annat språk än ditt
om du åtminstone kunde låtit bli att få mig att tro
att allt det där nånsin kunde bli mitt