ett halvt andetag innan jag slöt ögonen
trodde jag allting var förlåtet
jag trodde jag skulle kunna få luft igen av dina vingslag
och att jag kunnat sudda ut det där \"låt stå\" på tankars griffeltavla

ett grått höstregn förvandlades i ett ögonblick till en silverdimma
och någonstans i ett hav av sekunder kunde jag se att det fanns öar av minuter och timmar

det fanns något bakom tristessen,
bakom försenade morgontidningar och fjärrkontroller utan batterier

ett halvt andetag innan jag öppnade ögonen igen
trodde jag att jag förlåtit mig själv för att jag är jag