Var på Storkonsum igår och yrade innan nattjobbet.

När jag som bäst stod där och virrigt skulle fatta det livsavgörande beslutet om vad nattarbetets meny skulle bestå av killade det lurvigt till vid min ankel!

Skärrad över en möjlig förirrad skeppsråtta eller en tänkbar muterad angoralik kackerlacka rev jag epileptiskt ner 8 vattenmeloner.

Till min lättnad såg jag att det bara var en katt.

Behärskad och väluppfostrad som jag är plockade jag vackert melonerna till dess rätta plats. När lillhjärnan av allt melonkånkande plötsligt fick fri syretillförsel, vaknade jag ur mitt vakuum och utbrast:

- Fåår faack sääjk! En katt på Storkonsum?

Hulda 87½ år stirrade misstänksamt på mig där jag kravlade under grönsakskeppet väsande mellan mina framtänder:

- Kissss Kissss Kissss!

När jag uppmärksammade att hon stoppade den bruna läderväskan med de blanka kärringknäppet under kappan och styrde den sprojlans nya ferrariröda rollatorn med ilfart mot kassan, var jag tvungen att sansa mig lite.

Kanske man skulle ta det lite lugnare med fulbrännvinet om helgerna.

Kanske är det inte nattarbetet som gör mig dimmigt hallucinerande?

Kanske är det hemkokesprit\'n om Lördagen som bättre borde silas?

Jag ryckte åt mig en brunprickig Chiquita och ställde mig snällt i kassakön.

Hulda 87½ gapade och skrek okvädesord åt Storkonsumpersonalen som hävdade att hon hade en obetald stek under kappan. Kärringfan pekade rallande på mig så lösgommen i överkäken ramlade ner och under ett fortsatt fradgagurgel lotsades hon bestämt ut ur affären.

Jag räknade lysrören i taket och borstade oberörd två mosade cocktailtomater från vänster knä när jag plötsligt såg den igen:

En svart katt!

Personalen ylade värre än Hulda 87½ och katten åkte samma väg som kärringen.

Själv lämnade jag lättad min plats i kön och gick efter en flaska Schweppes Caribez. Ett utmärkt groggvirke till dunken om lördan.