Vägen låg tom, inga mötande bilar sedan länge. Långt borta mellan
grantopparna skymtade fjällen. Björn styrde bilen med van hand. I framsätets
barnstol sov Peter, hans treårige son.

Efter allt bråk mellan föräldrarna i samband med att de separerat hade
Björn och hans bröder inte besökt fadern på de gångna sexton åren.
Systern hade till skillnad från sönerna haft någon kontakt med fadern.
Åtminstone sönerna hade tyckt att fadern behandlat modern illa och tagit
hennes parti.

Björn tyckte inte längre det fanns anledning låta det som hänt för länge
sedan inverka. Hans son borde få träffa sin farfar likaväl som farmor,
få tillgång till sina rötter.

De var framme nu vid den något förfallna gård, där fadern var inneboende
hos sin bror Johan. Björn väckte försiktigt sonen och de närmade sig
sakta och lite spända den gamla stentrappan. Han bad sonen stanna.
Själv steg han in i farstun till det hus där han en gång tillbringat det
första året av sitt liv, medan fadern var vid norska gränsen under kriget.

Björn knackade på köksdörren. Farbrodern Johan kom ut och stod något
förvånad och stöttade sig på en käpp. Han frågade vad Björn gjorde
nuförtiden. Han hämtade sedan fadern och denne kom efter några
minuter ut. Björn sa för säkerhets skull vem han var. Fadern kände
igen honom. De gick ut på trappan.
- Det här är ditt barnbarn, han heter Peter, sa Björn.
- Så han är din son, svarade fadern. Hur gammal är du?
fortsatte han till sitt barnbarn, men fick inget svar.
Peter var upptagen med att leka med en lövruska, som han
råkade svepa till farfadern med.
- Tre år, sa Björn.
- Har ni rest långt idag? fortsatte fadern.
- Ja, vi åkte från Sundsvall vid 8-tiden i morse.
- Hur har du det med hälsan? undrade Björn.
- Det är inte bra med mina knän.
- Har du hemtjänst?
- Ja, dom är här flera gånger i veckan, men mest till Johan.
De gick lite ut i den igenvuxna gamla trädgården med gamla äppleträd
och rikligt med spontanvuxna blommor. Björn förstod på omgivningen
att ingen av bröderna orkade mer än att hålla sig själva vid liv.

Efter kanske en halvtimmes småprat om vardagliga ting och försök från
farfadern med frågor till lille Peter tyckte Björn att farfadern verkade
lite trött. De sa adjö till honom och fortsatte ett par mil i riktning mot
farmor som också bodde i trakten.