Såg sommaren vid fönstret

som hösten kom om vintern

Blott sparvens läte tjöt

i dalen vid fjällets fot.

Jag har stilla i min iver

stångat mig fram med vilja,

för att med mitt röda vita hjärta

tåga genom snötäckta berg.

Du min duva som sökt frihet

har med havets brus vid ditt öra

fångat mitt namn och min känsla,

för något jag länge sedan glömt.

Blott den tid som vingar mig bära

jag på de svagas sida skola stå.

Fast om jag den tiden glömmer -

väck mig upp och låt mig vidare gå.

Jag är fri och sedan födseln stolt,

att ära och vårda mitt namn,

som en krigare och kämpe - stå med svärdet i min hand!