Jag ropade på Anna men förgäves var mitt rop

kärleken har övergett vår stad

och kvinnorna övergav den

Hon sökte skyn för barndom,rättvisa

men meninglös var hennes sökande för skyn fanns inte mer

Jag sökte efter Anna som brukade gå med sitt lysande leende likt drottningen...

jag sökte efter Anna som dansade på vårt papper likt en fisk

De dräpte henne.

dräpte henne...

när hon välkomnade ljustet av gryning

lik en ros

Tårar är början av Anna

Tårar är slutet av Anna

Vem vinner från att mörda en lysande kvinna..?

Dom är borttappade i sig själva

när dem tappade bort Anna ....

Likt ett magisk ring

föll hon i vattnet och ingen räddade henne

som en septemberfågel hon jagades

driven till döds

Anna

denna rosiga kvinnan som klädde på sig havet

som ett armband på hennes handled...

För fyra år sedan var Stockholm utan fönster

vars gator

vars kyrkor

alla flydde

och så gjorde även en skrämd Gud

så gjorde även profeter

Djupt inom oss bryter döden samman oss

Djupt inom oss gråter vår stolthet

Oooh Anna

Vad ska vi göra för att skriva våra sår?

Kniven själv kan diktera nu vad den önskar...

Vad vi känner är bortom uttryck

Vi satt på cafe

men det kändes

som om vårt kaffe

var gjort av ensamhet och elände

Jag går in i Nk varuhuset

den har formen av ett sår

och en doft utsöndras från rosens kropp

en doft av rosor

en doft av Anna

Anna står framför mig...

med ett leende

av blödande läppar..

och gråtandes som en ros utsprungen i dagg

uttråkad som en guld fisk i en vas

Jag ser Anna precis som hon var

snäll,aktiv och tålmodig

jag går på hennes spår precis som Kristus på plågans väg

Jag försöker att lovorda härligheten i hennes ögon...

men tyvärr ...jag snavar i sorgens hymn

Försöker påminna henne om Stockholm

ack....

hon tar mig

till provinser av tårar

och forfarande letar jag

i trädgårdar

i skuggor

forfarande uppfinner jag frågarna

och letar svaren

Många gånger plockade vi upp leende bönor

från träden av hennes läppar..

Många gånger vände hon snön till eld

ord efter ord läste vi henne

tal efter tal upptäckte vi henne

Varför dräpades hon?

den mest underbara kvinna som besprutade och bevattnade öknar

Ooooh....Anna

den enda kvinna bland alla kvinnor

min ambition

när jag skriver min poesi

för att hämta ned himmlar till jorden

rastlöshet omvälver mig

rastlöshet är min öde

som om jag red på vinden

som om vinden alltid var under mig

Annas hår somnar aldrig

inte heller tillåts sömnen komma till mig

Anna..

Sträck ut dina händer

för kanske floder kan flöda från dina armband

Sträck ut dina händer

eventuellt från din turkosa ring

Lingon av Stockholm skall droppa

träden av rosor skall dyka upp

och doften av blommor skall fylla luften

i din anda

Snälla..sträck dina händer

för jag har väntat i tusen år på rosregnet

Sträck ut dina händer ..nu

Dina ögon är honung från Enskeda gård

din midja var något som var vävd av ett immigt moln

Dina händer av guld

välsignade av druvor

Anna

du var inte bifogad i din kropp

du var fri

en ande som omfamnar mullet och svävar i etern

Anna

om skymningen av minnet bör vi mötas igen

Vi skall tala till varandra

och jag ska sjunga till dig en djupare sång

och om våra händer som möttes i en dröm

vi ska plantera nya rosor ovanför molnen

Anna

vi älskar dig

men jag känner mig likt ett barn framför din död

så ursäkta mig om jag glömde orden

och talar med mina tårar