Det var den enklaste av blommor ,kanske den man knappt
ens väljer att se ,som för någon var den vackraste som fanns
Det var den solgula ,den enkla maskrosen
som var den blomma hon pressat mellan bladen i sin bok
för att minnas en dans i julinattens mörker
den vackraste kvällen för henne
när hon dansade ,så vacker som aldrig förr.
Hon bar en klänning ,av enklaste linne men ändå den finaste i hennes ögon
för det var den hon bar när hennes älskade
dansade med henne i julinattens mörker
Det var då hon var som lyckligast,
det var då hon fick en blomma ,en enkel maskros
men den blomman blev en del av hennes minne
av solen ,av kärleken den natten ..hennes vackraste
blomma ..den dyrbaraste i hennes ögon
var en enkel maskros

copyright ingridmaria