jag tror inte på en allsmäktig Gud

men min Gud,

vilket vackert sjungande ord

när en enkel bäck blir en friskhetens källa

fylld med växande liv

och en ensam döende tall

blir ett hem åt en nedstigen ängel

då lyser solen i våra tappra själar

som en moders blick på sitt nyfödda barn

vilken önskan

att klä sig i den blixt som slagit ner

i deras ögon

en lek med egenfrälsta ord

där det fula förvandlas till äkta skönhet

det vackraste kan brytas som en spegel i kras

en enda tanke

får tusen tårar att falla

min kropp är en hemsökt plats

där fantasin aldrig slutar flöda

tomhet planteras i trådgårdens jord

ur askan föds en solros