Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Arterna på jorden försvinner i en rasande takt; snart är det bara människan kvar...


De aningslösa

De minsta dör
för att vi leker
aningslösa gudar
med en gåva
kanske för stor

när blev vi Gud?
ett malande mysterium
vacklande vägen
men inte tillbaka
älskar du barnen ändå?


Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 439 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-09-13 18:45



Bookmark and Share

  Elisabeth VIP
Din text berör. Viktiga tankar att fundera över, kanske viktigare att göra det bästa man kan som människa för att inte \"leka\" på bekostnad av de \"minsta\" som du uttrycker det i första versen.
Då du ställer frågan \"När blev vi Gud?\" formuleras ett svar i mig: Ja, vem vet men någongång tycks vi ha gjort det. När livet kändes för ohanterligt? Meningslöst? Okontrollerbart? Kaotiskt?...Många frågor kommer till mig. Din dikt väcker och det uppskattar jag!

Tack än en gång för dina tankar!

/Elisabeth
2007-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Stillesjö
Fredrik Stillesjö