Om du bara vetat den där dagen,
då driften inom dig blev för stark.
Allting började som en oskyldig lek,
men så tappade du plötsligt mark.

I dina ögon var det lilla inte längre litet,
det sköra och heliga inte längre förbjuden frukt.
Borta var plötsligt allt mänskligt förnuft,
i samma ögonblick du utövade din otukt.

Fast den inre rösten förgäves ropade,
fast hjärtat så starkt kände att något var fel.
Gränsen var redan passerad i dina tankar,
nästa steg inte längre än din spända kroppsdel.

Lögnerna blev sedan din påhittade sanning,
den praktiska förnekelsen din bäste vän.
Glömskan trodde du skulle vara för evigt,
i dimmornas land blev inget sig likt igen.

Om du bara vetat vad som väntade,
det lilla barnet som dog den där dagen.
Miljoner tårar senare är du förlåten,
kärleken vann över hatet hos en som blivit våldtagen.