Vissa stunder, jag ler

Visa studer då ingen ser

Får jag känslan att aldrig vilja tala mer, aldrig le

Det är så hämskt när man känner sig så besviken, ledsen, utråkad ja vad som helst

Att man inte orkar mera, att inte vilja finnas kvar

Vissa stunder som den just nu, så dumt, känns så meningslös

Att ens försöka, att inte göra någonting?! Inte försöka le, inte ens uppfylla känslorna man har om att försvinna

Ingenting kan någonsin vetas vara rätt eller fel, lyckat eller fult

Hur jag än försöker, hur jag än försöker

Kommer min deppa tillbaka flera gånger om dan' snälla säg mig, hur ska jag göra, för att ta bort den hämska smärtan som skär så himla djupt. Det svider, kan ingen se? Jag är så jävla le! Vill fan inte finnas kvar!! JAG VILL FAN INTE MER! Jag, kan nästan inte se någonting bra, orden käns så otrycksfulla, så jävla meningslösa. Mina känslor tar sådan makt, det finns snart inget skratt..

Varje dag, du håller mig kvar

Jag känner än en gång hur mina tårar bränner under ögonlocken

Va fan, sluta hålla tillbax, vill inte ha mera krav

Vill komma bort från all jävla skit, vill bara dö en liten tid

sedan kanske titta förbi, någon gång med ett änglaskvi,

jag finns ju för fan ändå alltid kvar, även fast min kropp är borta

Jag älskar er, det fattar ni väl, men jag orkar inte en till kväll

Så farväl och adjö, älskade små beejb'is. <3