Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

blinda kvinnor

Sen lång tid tillbax, har jag varit känslomannen
O mitt hjärta har alltid varit,,,en fri stad för kvinnor...
Glada kvinnor,
utvisade kvinnor,
misshandlade kvinnor,
våldtagna kvinnor,
kvinnor som flytt iväg från mannens våldsamma stil…..

Alla kom till min stad för att andas,,,lite frisk luft
O hämta igen sig från livets sorger o misär
Och jag har gett dem, det färska vattnet
Och omfamnat dem med mina nerver o själ.
Och masserat deras spännda axlar
Och värdesatte högt deras byst
O berättat till dem bästa sagorna
Och senaste skämten
Och klokaste menningarna
Och när de ville sova från deras sömnlöshet
strykade jag strax över håret tills dem sov djupt som barn.
och när regnet var klar och det kom solsken
kysste jag dem ....adjö

Min stad har varit civiliserad
Och ett kvinnoparadis
Ingen kvinna som besökt min stad o blivit missnöjd
O ingen kvinna som vandrat i mina gator, och känt sig vilse

Men ingen kvinna hittills ha kunnat ana min hemlighet
Att jag är utan stad
O hemlös i mitt liv
Och att jag mest av dem allihopa behöver ett land
För att vila o återhämta mig och andas lite luft

Och jag mest av dem allihopa behöver en byst
att ligga emellan för att känna mig hemma
så blinda ni är mina damer
så blinda
så blinda




Fri vers av Amoreboy
Läst 531 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-09-16 01:43



Bookmark and Share


  Josef Ahl
Rysningar!!!
2007-09-27

  Tildus
Känslan av att ge och ge,, men själv aldrig kunna få känna sig tillfreds . Som att all tillfredställelse inte räcker till, för känslan finns aldrig där. En sorglig text, känner med dig.
2007-09-25

    Silverbjer
Mitt hjärta brister! Jag vill pyssla om dig och ge dig hela världen.
Vackert skrivet av en vacker man.
2007-09-16

  hellen
Oj, så mycket du har skänkt och ingen har tänkt på att ge dej något tillbaka, så blind trodde jag ingen kunde bli, dags att öppna ögonen kvinnor!! //hellen
2007-09-16

  Maria Zena Viklund
nej inte blinda bara frånvarande inkapslade i vår egen smärta, som vi äro alla tids vi bryts ur kokongen o andas liv igen...Fint skrivet!
2007-09-16
  > Nästa text
< Föregående

Amoreboy