Det är en sån morgon när man aldrig
vill gå upp ur sängen
när inga fel finns att finna
och hon andas på mitt bröst
-Vi kan väl alltid ligga här, säger hon och det gör vi
vi ligger där till tidens slut tills mörkret sluter sig kring oss på nytt och vi utsvultna går upp för en macka med ägg och kaviar men kaviaren är slut och vi går ner på hörnet och köper ny och på vägen tillbaka tappar vi bort varandra som man gör ibland
ibland