Hon valde att dö.
Han valde att leva.
Det kunde varit tvärtom.

Det som påstods ha hänt
hade inte hänt.
Men det fick verkan som
om det hade hänt.

Kan en del människor existera
utan sin mobil?
Eller existerar de bara
med sin mobil påslagen?

Läraren lärde ut något som
var helt fel.
Eleven omsatte det
i praktiskt handlande.
Med katastrofalt resultat.

TV-kommentatorn förstod inte
att han inte förstod.
Men sanningen blev fastställd.

Polisen missade bevisen
så den skyldige
blev oskyldig.

Utredaren klippte ihop det material
som gav sken av att ge stöd åt
vad han själv tyckte.
Den utreddes uppfattning
efterfrågades inte.

Den garanterat ofarliga hunden
gjorde ett utfall.
Barnet dog under svåra plågor.

Föraren kom fort.
Lämnade förståndet hemma.
Den påkörde dog i ambulansen.

Han körde ut ouppmärksamt.
Med någon bråkdel av en sekund
tillgodo för honom
dundrade
den stora lastbilen förbi motorhuven.
Den lilla dottern
satt i barnstolen.

Kvinnan gick raskt uppåt.
Mannen följde efter.
Hela livet.

En man blev gift med
en annan kvinna
efter att han missat ett möte
med den han ville gift sig med.

Den av media åtalade och dömde
visade sig oskyldig
när ingen var skyldig.

Struntskvallret från Hollywood
är mycket viktigare att publicera
än nyhetsfakta från världen.

Åk till Barcelona.
Med flyg över helgen.
Ge stöd till mänsklighetens undergång.

Om någon gör fel
så är det alltid
någon annans fel.

Stridsflygplanet dånade plötsligt in
lågt över familjens hus.
Barnet stammade i tio år efteråt.

Hon pratade gärna om sin granne.
Utifrån vad hon hört eller fabulerat.
Men frågade aldrig grannen om
det stämde.

TV:n malde med pladder, flabb och våld.
Efter 18 år orkade den inte längre.
Stor förstämning i familjen.

Längs vägen kom
en gammal man.
Det var för sent.

Nätterna trängde sig på.
Ingen brydde sig.
Inte en till.

I sitt arbete inom hemtjänsten
mötte hon många
som inte hade något att leva för
och såg fram emot döden
som en befrielse.

Rattfyllot körde
över, dödade, barnet
som såg fram emot livet.