Tyst genom nattens mörker vandrar
det ett ensamt barn
tyst genom kylans famnar
famlar en sökande själ
ljudet av brutna kvistar
skär genom märg och ben
liksom sorgen gör ,liksom ängslan gör
för att människan är skör
tyst genom nattens mörker
vandrar ett ensamt barn
som sover under månens ljus
och vaknar till fågelns sång
än en gång
det var det barn som jag mötte
i morgonens gryning
som jag sade till :-var aldrig mer rädd
utan att dela din rädsla
gå aldrig mer ensam
jag ska följa dig ,jag ska aldrig
lämna dig.
Du behöver aldrig famla mer
aldrig sova under trädens ansikten
aldrig skrämmas för nattens fara
jag ska aldrig lämna dig.