Än vilket håll jag går åt

i den eviga bäcksvarta natten

ute i vemodets träsk

blir varje välment ord

oändliga oläkbara steg

ner i hopplöshetens dynga

efter slavens gyttjiga stig

bort

från lyckans blick

som inte bara förrått mig

utan

inte ens låtsas om

att den hos mig har bott.