Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bakom finns snart ingenting, mörker smärta skuggar våra barma liv, som döden skuggar en sårad person i dess mörkaste stund. Det skuggar mig, mycket


Får en att vilja lämna allt

Människor dödar, och människor dör
Barnen sitter i våra famnar och gråter
Kan du lära av dina misstag, det skulle vara perfect
Snälla vänt oss inte ryggen, ditt trygga ansikte värmer våra dagar
Snälla, du som sägs kunna hjälpa, du som påstår kunna hela
Hjälp oss, besvara våran fråga, vart finns kärleken?

Det är bara inte samma, alltid någon ny förändring
Ny dag av styrka, är världen den samma?
Är vi alltid lika starka tillsammans? Varför blir våra delar mer splittrade mer än någonsin?
Kemikaliska gaser, fyller lungorna på de unga
Vi alla lider, så fråga dig själv vad är fel med världen vi lever i?
Krigen håller fortfarnade på, Men orsakerna är vetande
Så, vart finns kärleken? Vart är sanningen?

Jag känner vägen, på sidan av min axel
Som man blir äldre, Alla blir allt kallare

Vad som än hände med mig, Vad som än hände med dig, Vad som än hände alla oss? Det är anledning till att vi ibland känner oss nere, det är anleding till att vi går under

Hjälp oss förstå, hjälp oss att kunna gå på egna ben
Utan någons hjälp, hjälp oss att leva
På vårt sätt, försöka följa den ledare som vi alla anser vara bäst
Hjälp oss att leva, hjälp oss att hitta kärleken alla väntat på i alla år,
Alla 2000 år vi levt, i längtan för någonting bra
Som aldrig uppfyllde våra dagar med solsken
Som sagorna säger, som drömmarna visar

Hjälp oss, bli lyckliga..
Och slippa denna smärta som plågar oss varje dag, som känns som knivhugg, som får tankarna att mörkna och vilja gå någon annan stans, jag ropar på hjälp, men ingen hör.



/ Sabbe.





Fri vers av Knocking
Läst 169 gånger
Publicerad 2007-09-24 18:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Knocking
Knocking