hon höjer huvet mot den långsamt sjunkande himmel
hon levde under igår och
är i hemlighet avskilld från det självklara

försöker naivt döda levande poesi
med hårda ord och tankar långt borta
från verkligheten

när hon blundar är livet som en lek
lika självklart som det alltid varit
att se ner på de andra
som inte förstår sig på det här
med månskenet och
hur fult det är när
man blundar

hon längtar efter tid att slösa bort
på onödiga saker som kärlek och
hoppas på att en dag få leva
under samma himmel som
föll igår

hon drömmer om frihet samtidigt
som hon gråter tills natten övergår i dag

hon är hålet i himmlen som snart täpps igen
av oskriven framtid och
hon hoppas på att en dag
kunna springa ifrån avståndet
mellan henne och det som visade sig vara
sanningen.