så många utskurna hamsterögon att det inte räcker

till en enda mening till ett enda

ord har vi

och vi imiterar tillsammans hur

det skulle kunna vara när jag

en dag slutat leta efter dina ord

på mina papper i fickan

så många sårskorpor på knäna att vi inte kan räkna dem

har vi, men inte så att det räcker

till en enda blick, till ett enda senarie där vi möts

på mitten av bron istället för att

inte mötas alls

har vi

Vi har så många steg att kunna ta

men inte tillräckligt många för att våga ta något alls

i din riktning och så många timmar att spendera

att dom bara rusar förbi utan att något händer

Jag minns en gång när du svarade mig,

på mitt tilltal, mina ord i dina öron,

snurrade runt ett lite för långt tag i din hjärna

och sedan svarade du,

utan att jag hörde vad du sa