man vaknar varje morgon
ovetandes om vad dagen skall bära med sig
och kanske så blir det en bra dag
vackert väder, god mat och kärlek

men ibland så blir dagen lika dålig som vädret när regnet slår ner som spön i astfalten

tankar
tankar simmar omkring innanför pannbenet
och de blir till slut rädslor

man vill skrika ut
berätta vad som känns så tungt och svårt

man hoppas att om man berättar
så kommer allt bli bra
att man finner tröst hos den man älskar
som säger att det är ingenting att oroa sig för

men antagligen så berättar man ingenting
för man är rädd
rädd för att dessa tankar ska förstöra

och det är ju inte värt den risken
varför berätta något som kan förstöra
när man kan hålla det inom sig

det är väl bäst så
att dölja det
då stör det ingen
och ingen lider utav det

ingen - förutom en själv