panteism säger han
är när gud finns överallt och
hur hela världen är besjälad
sedan skriver han något på tavlan
om att längta tillbaka till guldåldern
jag lutar huvudet i mina händer
blundar
och allt jag kan tänka på är
hur du så varsamt brukade
stryka bort den där hårslingan som alltid
trillar ner i mina ögon
och du brukade fästa den bakom mitt öra
säga att
det ser sötare ut så
och du såg alltid så allvarlig ut
som om du faktiskt menade det

jag minns så tydligt
hur du bar mina små hjärtslag
i dina stora händer
hur dina fingertoppar skrev hemligheter
om kärlek på min rygg
och
dina kvarglömda andetag
svider i mina lungor

jag sprang genom staden igår natt
alla ställen som var dina och mina
gathörnet vid Konsum
(vi delade tumvantar en kall decembernatt)
trottoaren längs Södra Esplanaden
(du föll över kanten när jag kysste dig
och du skrattade, drog mig tätt intill
viskade;
dina kyssar gör mig alltid så svag i knäna)
bänken på Stortorget
(du berättade om hur du ville bli brandman när du
var liten men att du nu bara vill
göra något som får världen att stanna upp
och jag ville berätta för dig om
hur min värld alltid stannar när du ler
men jag vågade inte)
jag sprang genom staden igår natt
snubblade över dina avtryck
på varje liten gatsten

jag vaknar med ett ryck ur mina tankar
lyssnar lite på honom
när han berättar om ännu ett inslag i romantiken
något om att naturen är magisk
men mina tankar är redan långt borta
de rotar runt bland
flagor, skärvor och minnen

panteism tänker jag
är när du fastnar i mig och
hur jag fortfarande rör mig till ditt hjärtas takt
i allt jag gör