Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

destruktion.


du ska veta att jag försöker
i allt jag gör
att hålla ihop
mig själv

du
vrider mig ur led
medan jag
i storm bygger korthus


du visste redan innan
att du skulle lämna mig sargad

och jag avskyr mig själv genom dina ögon


om nätterna
när mina vener domnar
då blir du den 
du aldrig var

då ger du mig det
du aldrig gav


och jag avskyr mina svaga konturer genom dina ögon
mitt barskrapade inre i dina händer
mina tomma hjärtslag 
i ditt
världsallt


ändå
pulserar du i allt jag gör
urholkar
fyller mitt inre

ändå
håller jag krampaktigt kvar
vid de bitar du aldrig gav


du ska veta att jag försöker
i allt jag gör
att hålla ihop
mig själv



men inget skrämmer mig mer
än avsaknaden av det

vi aldrig var


Fri vers av Tove Meyer
Läst 1833 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2006-10-26 21:00



Bookmark and Share

    Närmaste
Oh, det är så vackert, hemskt.
Den sista meningen biter sig fast...
\"men inget skrämmer mig mer
än avsaknaden av det

vi aldrig var\".
2007-09-15

  marie persson
Såå, bra,jag älskar dom orden, så sant uppriktigt...
2007-09-01

  alx
du ska veta att jag försöker
hålla tårarna borta
för detta är så bra
2007-08-28

  Johan Nilsson
upprepningen av det första stycket i slutet av dikten samt sista tre raderna gör den fantastisk bra , fast de visste du kanke redan? ;)
2007-06-15

    ej medlem längre
FY så UNDERBART du kan formulera dig. Det är verkligen känsla till 1000 här.. Man känner det skaka mellan raderna, varje andetag.. Man känner med dig..

Så sorgligt vackert!
2006-11-10

  Trubbel
åh herregud så bra...! du fångar verkligen känslan av när man känner sej otillräcklig i ögonen på den personen man bara inte kan glömma. den personen som bor i ens hjärta, den personen vars hjärta man bara vill bo i...
och hur man försöker vara hel, när någon försvinner (kanske aldrig var där) och tar med sej delar av en själv... som att försöka överleva utan vissa bitar...
det var den känslan din dikt väckte hos mej iallafall. kanske var det inte så du tänkte, kanske bara är jag som får den att kännas på ett sätt jag känner igen... men mycket fint skrivet i vilket fall som helst :)

gillar allra mest :
"och jag avskyr mina svaga konturer genom dina ögon
mitt barskrapade inre i dina händer
mina tomma hjärtslag
i ditt
världsallt"
och då särskilt den första raden... så bra!!!
*bokmärker*
2006-11-07

    Lee 2
WOAW! (Som vanligt...)
2006-10-31

    anakin
Du är bra på att beskriva saker fysiskt.
"du vrider mig ur led medan jag i storm bygger korthus"
Det känns schysst att du lyckas förstora upp känslor på det viset.
2006-10-27

  Johannes
Oohh.... så mycket som är bra här,

väljer att citera:

"om nätterna
när mina vener domnar
då blir du den
du aldrig var

då ger du mig det
du aldig gav"

och säger: Tack för denna. Skitbra!
2006-10-27

  _Mian_
du
vrider mig ur led
medan jag
i storm bygger korthus

en metafor av många i din dikt som direkt fastnade på näthinnan. Du fångar verkligen kärnan i destruktivitetskänslan så det känns ända in i märg och ben.
2006-10-26

    livräddaren
hjälp!läskigt träffande...helt galet bra!en klar favorit!

och jag avskyr mig själv genom dina ögon


om nätterna
när mina vener domnar
då blir du den
du aldrig var

då ger du mig det
du aldig gav

detta är helt magiskt bra!
2006-10-26

    ej medlem längre
jävlar. jisses. imponerad.
och har inga ord..
2006-10-26
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer