Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag ber nu "utryckligen" om att få denna text utförligt kommenterad, granskad och kritiserad.. Kan passa på att meddela att kritiken inte behöver vara rosenröd.


Jag tog bussen till fel sida av stan


Jag tog bussen
till fel sida av stan
där ingen av oss är längre

en plats
som tycktes sluta existera
den dagen
då vi vändes rygg mot rygg

En förvirrad kvinna hälsar på mig
hon är glad
och jag tänker att det passar

det passar in här

Jag ser din gamla balkong
och tjugo år
faller ifrån mina trötta axlar

och jag minns dig
som jag såg dig då
vacker
stark
min hjälte

min mamma

och jag slås
av den bortglömda vetskapen
att jag visst var lycklig då

trots att ingen ville tro mig

Ingen vågade tro
att du kunde göra mig lycklig
jag blev lärd
att vara bitter
över dig
över mig
över det oss
som aldrig skulle kunna bli

och jag förstår
att jag måste förlåta
alla de gånger
som jag fick packa upp min väska igen
för att du aldrig kom

alla de samtal
som aldrig blev av

alla de besök
som du aldrig gjorde

Jag kanske var ensam
men utan tvivel
om att någonstans
saknade du mig

en återförening av oss
som vi var då
utan dig närvarande

Jag går på bussen
på fel sida av stan
där ingen av oss är längre

där minnena ekar
mellan de låga betonghusen
på gårdar
där jag leker än




Fri vers av Dagg
Läst 2151 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2005-11-17 08:22



Bookmark and Share


    99knivesinside
En text jag vill fortsätta läsa trots sin enkelhet. Jag är en sucker för nostalgi så jag faller för den här.
2015-12-05

  Bevingad
Alltså, den här texten är så grymt bra. Den svider till. Ett barns perspektiv. Och jag älskar avslutningsmeningarna:

"...där minnena ekar
mellan de låga betonghusen
på gårdar
där jag leker än"
2014-03-16

    Francon
Jag snubblar lite på ordet visst i raden "att jag visst var lycklig då" - det kanske går att förändra rytmen genom att byta det mot nåt annat? Men bara du vet vad du vill ha för stämning, förstås...det kanske ska vara lite oländigt...eller så stämmer det bara inte med just min steglängd...ja, jag vet inte.
Och så måste jag instämma med föregående kommentar; "där jag leker än" ger en fenomenal avslutning!
2013-07-28

    Shariq
Oj vad bra!

Denna del fångade mig mest: "där minnena ekar
mellan de låga betonghusen
på gårdar
där jag leker än"

Känner verkligen igen mig som det gamla förorts barn jag var (är).
2010-06-08

  Frida Blom
Känslor som bara brinner, ha?
För ja som det känns.

helt underbar på alla sätt och vis,
och gör precis så där ont som den ska.
2007-08-20

  BaraSaraaa
underbart bra

jag älskar speciellt i början:

\"Jag tog bussen
till fel sida av stan
där ingen av oss är längre

en plats
som tycktes sluta existera
den dagen
då vi vändes rygg mot rygg\"

och slutet:

\"Jag går på bussen
på fel sida av stan
där ingen av oss är längre

där minnena ekar
mellan de låga betonghusen
på gårdar
där jag leker än\"

allt är bra, jag gillade bara dessa delar lite extra :) jag känner igen mig i det du skriver
Bra!!!
2007-07-09

  Tove Meyer
som denna text berör mig. sista raderna svider till bkom ögonlocken. det finns något otroligt vemodigt över dina ord. en förlust, något brutet vackert trasigt....
2006-10-29

  Ms Lovecraft
Ok, det här är den typen av dikt som jag själv önskar att jag hade skrivit. Därför är det synd på alla entertryckningar och blankrader som hackar upp och bryter upp där jag inte tror att det var meningen. Ex: "det passar" skulle jag ha skrivit ihop med strofen ovanför, liksom "trots att ingen ville tro mig". "vändes" tyder på en viss passivitet hos de inblandade personerna; var det avsett så? Därför kommer jag osökt att tänka på utomstående faktorer som (eventuellt) spelat in vid separationen - ett bra exempel på "less is more", precis som textens återkommande negationer.
2006-01-15

  Tove Meyer
Det här var bland det bästa jag läst på länge.

Tycker speciellt om:

"Jag ser din gamla balkong
och tjugo år
faller ifrån mina trötta axlar"

och

"där minnena ekar
mellan de låga betonghusen
på gårdar
där jag leker än"

Jag får känslan av ett vilset förortsbarn som fortfarande finns där inom dig. Tycker om bilderna du skapar och vemodet genom hela texten.
2005-12-07

  Lola
Jag kan bara hålla med skaran nedanför.
Berörande så in i märgen... Dessutom, utan tvekan, en vacker kärleksförklaring och en mogen förståelse av hur det är, och var, för er, för dig.
Som sagt - berörande in i märgen.
2005-12-01

  Den siste poeten
...och åter hör jag min barndom ropa. :)
2005-11-20

    avskalad
Mycket stark. Väldigt bra!
2005-11-18

  Rachel Roth VIP
din dikt berör mig, den känns äkta och rymmer så mycket för läsaren att känna vidare kring och tänka. Mycket bra!
2005-11-17

  Daniel Rosenholm
Vackert, svidande och snyggt.... "jag blev lärd att vara bitter".... tyvärr funkar det så ibland i vårt samhälle...
2005-11-17

  mysanpysan
oj

här har du en sådan dikt
som verkligen griper tag
i mig

du är så mångsidig

mycket stark
du klargör på ett naket
och moget sätt

sådanda här dikter kan ofta
bli bittra
men den här har lyster

som Smultris sa,
blir man lockad att läsa mer

är mäkta imponerad
2005-11-17

  mariann
Stark, vacker och sorglig. Bra skrivet, det känns i magen.
2005-11-17

  mariann
Stark, vacker och sorglig. Bra skrivet, det känns i magen.
2005-11-17

  Smultris
När jag kom ner till ordet "mamma" så hade jag gåshud över hela kroppen... Den här texten berör mig fruktansvärt mycket och du förmedlar en stark känsla.

Jag tycker radbryten ligger utmärkt och du sätter ihop orden så man vill läsa mer.

De sista två verserna är svidande bra.
2005-11-17
  > Nästa text
< Föregående

Dagg
Dagg