Tyst, jag försöker vara tyst
Men glädjen bara bubblar ur mig
Jag kan nog inte sitta still
Jag vill skrika
Jag vill hoppa upp och ner
Men dom trycker ner mig
I soffan framför teven
Säger att det är så man ska vara

Så likgitiga
Tittar på program de inte vet något om
Men de ska sitta där
För det är så man gör

Så glåmiga och bleka
De går inte ut så mycket mera
Bara sitter där i soffan
Bland kaksmulor
Och rester utav chips och vitlöksdipp

Jag kan inte andas
Känner att jag kvävs
Jag vill resa mig upp
Men är kedjad fast vid soffbordet

Jag luktar som dom nu
Doften sitter fast i håret
Jag går inte ut så mycket mera
Jag sitter bara där i soffan

Inget liv
Bara våra bästa år på kanal tre