en dag, snart

vi kommer flyta på flaken

likt utdöende isbjörnar

som av överlevnads kamp

drunknar redan idag

på avstånd

vi kommer se varandra tyna

bort bland glaciär och svidande ånger

av förtvivlans dödliga törst

vi sväljer smält is med varma tårar

stormande hav i passionerade samlag

vindens lungor rasar i våra hus

lavan kräks ur kärnans inre vrål

vi tar våra enfaldiga liv

vi sakta dödar vår älskade