alla sekunder vi förlorat av oss

förvisade bland rymdskrot och mörker

vi kan aldrig ta dem i vår hand igen

tiden då vi borde varit i varandras munnar

vi kan aldrig få tillbaka stunden som förflutit

den vita sanden har runnit ur ett sprucket timglas

vi kan bara leva på känslans bittersöta smak
föreställningar om vad vi hade sagt, hade gjort

hur vi hade värmt varandras trötta kroppar

jag hade burit dina osynliga bördor

vi kan aldrig få tillbaka tiden

till vilken nytta, till vilken sorg

lever vi i tanken om varandra

det förflutnas önskan

att en dag få andas gemensamt