försöker skriva mig mindre ensam
men blir genast ovän
med orden

börjar
kanske lite omotiverat
att skrika åt dom, skälla ut dom

som om det vore deras fel
att vi tappat kontakten

som om några futtiga
konjunktioner
skulle förmått att hålla oss samman
hålla oss sams

- trams!

det är mitt fel och vi vet det båda två
jag stänger in mig i
orden, texterna, böckerna

vecklar sidorna runt mig, sluter pärmen
låter mig omfamnas, inslutas - utfrysas
ur det liv som levs
mellan människor
men insuper samtidigt

kunskaper
(ingenting annat än
tidsfördriv)

en vän är en som värnar
och jag värnar

jag värnar om ord
en ordvän
men vem värnar om mig
när orden

redan är skrivna?

Jag önskar min oskuld tillbaka
varenda ord, varenda bokstav
jag någonsin skrivit

jag tar dem tillbaka


jag tar tillbaka allt