En livstid och kanske mer
Det var svaret jag väntade på
i en tystnad genom natten
klockan slog aldrig för mig
du nynnade på melodier
mina öron hade glömt

Du är röd och jag är grön
Löven glittar i guld
Tangenterna är genomskinliga
och allt som inte räknas

Det tar tid att vänja sig vid det som måste glömmas
Matematikens magi
Allt som finns i mellanrummen, nyanserna
Det är tidig morgon och jag är vaken
utåt
Jag är inte tillfreds eller lugn
i mitten av stormen sen feb. 14
vit som snö
mars - början av tråden
20:e april - en nystart till slutet, mitt eget nummer
Maj - tre turer till medicinmottagningen
juni - ingen sol utan regndroppar
juli - simon and garfunkel i bilen
25 augusti - vi pratar om framtiden, jag ljuger
27 sepember - utskrivning, inskrivning..nya hopp?
Frukostbordet snurrar jag tänker på mina takblommor
De kanske fryser i regnet, för visst regnade det nyss?
Börjar dagen med morgonlåten, rostat bröd och marmelad
Jag är inte brun - inte än

Dagen är blå, en blandning av dina tapeter
och himlen i mina klingande drömmar.
Allt är blått dessa dagar
det senaste livet.
Jag täker på hur lätt det är att bli grå av ytlig skönhet
att sluta blomma en dag och bli plockad av en främlings hand.
Att lära sig flyga på högmod ovanför molnens genomskinliga strimma
och falla, landa
tillräckligt mjukt för att finnas kvar
tillräckligt hårt för att ge upp vingarna

Svarta, svarta tankar min vän,
bränt barn skriver sin hyllningsång
kanske för att ingen annan gör det
kanske för att fördriva tiden
kanske för att hon facineras av ärligheten
och lätt snubblar på sanningen

Plasten är rosa, som i en manöver...
lura spegeln
inte lika vackert som naturens skära linjer
men sådär någorlunda likt det kan bli
collage av minnen
inhalera luften
ta den inte förgivet
det gjorde jag