Redan medlem?
Logga in
naturlig klaustrofobi
månen och dimman kryper sakta närmare min kropp skälver konturerna av tankarna suddas ut och förenas med dimman runt omkring mitt huvud samtidigt som en stilla måne hånler mot mig och besöker mig i sömlösa nätter drömmarna håller mig vaken och ovanför vattenytan som stiger i lägenheten taket blir till golv och väggarna till skuggaller som kastas utav månen kroppen krymper och tillsist finns jag inte mer
Fri vers
av
illvette
Läst 226 gånger Publicerad 2007-10-02 16:28
|
Nästa text
Föregående illvette |