I ett sorgset hjärta bränner tårarna som svavelsyran  ,orden har fastnat som en knut i magen ,man vill skrika men skriket har fasnat ,man vill gråta men gråten har bränt sig fast

frågorna snurrar likt planeterna i oändlighetens universum ,varför gjorde dom så mot någon? varför lät dom bara orden hagla ,utan tanke på hur ont det gjorde när de träffade ens hjärta

varför lämnade dom sår hos en som aldrig läker ,hur kunde dom göra någon så ont?

Såg dom inte genom dina ögon hur rädd och ensam man kände sig? kände dom ens  smärta ,dina brännande tårar ,förstod dom inte hur sorgen växte likt ett ogräs inom dig varje gång dom gjorde nån så illa?

Gav det dom mod varje gång en stackare grät tyst ,var gång en stackare kände sig sämst ,gav det dom styrka  att såra ?

den frågan vill ha ett svar