Ibland är jag rädd för att sova
Sådär tokrädd för mardrömskaos
Eller att höra tunga steg i rummet
fast jag vet att inget [ingen!] finns där

Ibland är jag rädd för att vakna
Tappa taget om min ljuva drömbild
Se verkligheten som den verkligen är
och inse att detta är allt jag har, allt jag får

Ibland är jag rädd för mig egen säng
Skyr den som pest när den är kall & mörk
En blå soffa blir räddningen i sista stund,
aldrig vaknat skräckslagen mitt i natten där

Nej, jag har aldrig varit rädd för ensamheten
Det är allt det där andra som är skrämmande
Allt det där farliga, allt det som inte är singular
och jag är i sanning mer ensamvarg än ett flockdjur