enfald
delar oss
itu
och
barriären
mellan
våra världar
har blivit
ogenomtränglig.

din fägring
är blott
en bild
av
bedrägligt skimmer
och du
förlorade just
allt
jag varit
i stånd
att giva
dig.

mörkret
mig omger nu
och
frosten
mig omfamnar
men
jag andas
än
och jag skrattar
med envetenheten
i behåll.

och jag har
krälat
på botten
av havet
alltför länge.

mina lungor
är fyllda
av
tät sand
och jag
har förväxlat
tårarna
i mina ögon
med saltvattnet.

drömmar
har gått förlorade.
de kraftiga
vågorna
kvävde
dem.
djupet
dränkte
dem

men
jag strävar
mot
havets yta
och
den nedgående solens
återglans
på vattnet.

jag åstundar
friska vindar
och jag ler
med
själen
för jag vet

att nya drömmar
nalkas.