Jag brukar undra ibland
hur dina dagar förflyter
hur dina tankar formas
och vilka drömmar du har
om framtiden
Liknar de de drömmar
jag en gång hade?

Lever du som jag har gjort?
Är rädslan din vardag nu?
Ångrar du dina val ännu
såsom jag ångrade de val
jag gjorde?
Somnar du på en kudde
våt av tårar och med tacksamhet
över att du undkom?

Ibland vill jag hitta den
snabbaste av alla hingstar
och galloppera i din riktning
för att rädda dig ifrån
det liv jag levde
och ta dig med för att visa
hur livet faktiskt kan vara.

Jag tänkte, bråkdelen av en sekund,
att det kanske var annorlunda för dig
att jag kanske var den
på vilken han tränade
inför uppgiften att bli
en riktigt man
och att han kanske älskar dig
såsom du förtjänar och respekterar dig
för den du är
men smärtsamt insåg jag att
du är jag
när jag hörde honom säga;
Jag ska aldrig dricka mer

Min tacksamhet vet inga gränser
det vill jag du ska veta
för jag vet att ditt modershjärta
även klappar för den som föddes
ur min kropp
och jag vet att du finns där
som en trygg punkt 
om kaos åter bryter ut
Tack för att du ser bortom
dig själv
och för att du vet att ett barn
förtjänar endast det bästa

Jag är din älskades fd hustru
den som en gång älskades
av den du älskar
den som minns det han minns
och som vet det du inte vet
och troligtvis är jag
den sista du ringer
när broarna under dig rämnar

Jag känner maktlöshet
för i dina ögon ser jag
en önskan om att jag
aldrig funnits
för du vet nog inte ännu
att jag kanske en dag
kommer att vara den enda
som vet
och som kan visa dig
vägen ut