doften av bakverk och
kaffe och människor och
dvalan möter mig halvvägs in
dragandes någonting
till minnet
av en svunnen tid


min våta mössa skvallrar
om årstiden
min plats finner jag
i hörnet
sätter jag mig med benen
i kors
under stolen
och surrar
något tätare än luft
medan kylan utanför
pulserar in
spjälkar mina andetag
i bra och korta
bakom min köld
endast mina ögon syns
pölen växer
kroppen torkar sakta ut
fröken med kanna tittar in
bakom min halsduk
finner hon svaret
och fyller på sorlet


knähöga stövlar
hon är sen och glad men
hennes pöl liknar snart min
hon pratar inte
men talar till mig oavbrutet
och de tunga orden
jag burit med mig försvinner
med henne