ett knappnålshuvud
inte större
än dina pupiller som du sakta
smekte mellan dina fingrar


askan utan glöd
från dina läppar
och mitt leende
som du alltid saknade


vi gick från en klarhet till
att förlora oss någon annanstans
blå himmel och det hyrda
rummet i rökigt grått


om jag enbart lyssnat
hade jag inte kunna säga något
mellan dina smutsiga lakan
växte känslan av betong