Kapellbacken

vinden genom tomma papperskorgar
sandlådors gömda plastspadar
tumvantars avtryck

en balkong där någon sitter bland blomlådor
som att allt vore som vanligt

ensliga ansikten i fönstren
cykelställets rostiga ben
borttagna namn i trappuppgången

cigarettröken försvinner mellan fingrarna
hur man än försöker

någonstans en öppen dörr
ett trätorn som lutar, faller över




Vindelälven

håret sköljer över ansiktet
du mildrar
alla omständigheter




Hammarbyhöjden

jag vet att jag gick in och sedan ut
riktningen i mannens ögon
högen av löv som vi plöjde igenom

tanken på det jag glömt
och det land han lämnat




Folkungagatan 142

din madrass
öar i taket

pratar om påhittade saker
mirakel och hattifnattar

här börjar definitionen av oss




Viskan, Folkets park

det drar mot natt
tunnelseendets spridning
får pulsen att slå hål på allt

beslutet att lämna, att leta upp rädslan
kommer, viker av åt ett annat håll
lämnar mig ensam




Petrozavodsk, vid Onegas strand

de fåordiga barnens besvärjelse:

ur munnarna ska salt omvandlas
till guld på den som överlever
en dag till




Västanå

komprimerad bild av bröderna
i skenet från ett brinnande grishus
går de i sina kängor över leråkern
singlar slant om vem som ska få henne
vem som ska bli kvar

lien hänger i sitt spindelnät
som en fångst

det sista spåret är täckt av kol




Motala

ett kallt regn över femöresbron

hur du letade upp mig
hur de arbetslösa slog runt
hur konsten bemöttes
hur dina fingrar bröts av
hur jag trodde att något skulle hända
hur jag cyklade ner en ekorre i strömmen

ett kallt regn över tunna kroppar




Mariboplan och Hillsta

gran och tall omgärdar vägen som buss 53 tar
det är tre trappor upp och här är vi inte ensamma

hälsingland ropar välkommen, ler åt styrkan, åt det oövervinnliga
på ett nära, icke insmickrande sätt

hälsingland är en fyrbyggd gård,
en omringande värme

ljuset är mitt, bara mitt
att dela



Ånge

låt skogen komma
dra ut människan ur sitt hus
ur tevens blåa skimmer

låt skogen komma
växa in över
bultande ryggrader
ersätta märg och ben

låt skogen komma
och längtan med den




Havanna

malecon är vår väg genom fasadernas slitna kroppar
klipporna bryter vågorna
pojkar lever som akrobater

du håller mig
en våg sköljer över
salt i våra munnar

det här är en fortsättning
en blick av svårmod
över världens inramning

du och jag är en ofullständig sammanfattning

av allt vi vill





Nyköping

det drar från himlen
jag har gömt händerna
hårt in

du ser mjuk ut på håll
och jag frågar mig vad saknaden ska vara bra för
vad ormbett gör för gott och hur man lämnar en innerlig känsla
vid sidan om

det går dagar
faller mjöl över mina brädor
går tid

det drar från himlen
hårt åt